Alltid lika kul när man går ut med Kira och får tappa hakan.

Imorse när jag och Kira va ute på vår morgontur mötte vi en dam i 80årsåldern.

Hon stegade rakt fram till oss och sa att nu vill hon faktiskt hälsa på min lilla hund.
Hon brukar alltid ha en liten gringubbe med sig som skäller på allt.
Men nu hade hon lämnat honom hemma.
Man blir alltid lika förvånad när dom äldre kommer fram och vill hälsa.
Hon sa nåt så klokt den här tanten som fler faktiskt borde tänka på.
Hon har alltid tyckt att dom här hundarna/raserna är så trevliga hundar.
Och att det faktiskt inte är hunden det är "fel" på utan personen på andra änden av kopplet.
Och då spelar det faktiskt ingen roll vad det är för ras man har.

Bra start på dagen alltså.

Sen fortsatte promenaden i positiv anda.
Kira fick vara lös och kom på varenda inkallning.
Va extremt följsam och höll sig mestadels i fot.
Träffade massa hundar på vägen som hon struntade fullständigt i.
Lycklig matte.

Nu ser vi verkligen fram emot lördag och privatträning.
Eller jag ser fram emot i alla fall.
Men Kira brukar va ganska taggad när vi närmar oss träningen.

Kram J