Spårkurs i Ågesta hela helgen
Medveten om att det inte skrivits här på länge.
Men det har varit så mycket.
(Som vanligt.... haha)
I helgen vad det då äntligen dags för vårens spårkurs.
Kira hade dock fått för sig att börja löpa.
Ingen bra kombination med spårning.
Inte för vår del då rå. Men alla andra hundar som va med.
Kira fick därför sitta i bilen nästan hela tiden och vi fick ta våra spår sist.
Lördag förmiddag ägnades åt teori om just personspår.
Kira och jag har ju spårat lite innan och gått kurs.
Så jag hade redan lite koll på det.
Efter det tränade vi med "apporteringen".
Kiras problem är ju att hon tuggar sönder allt hon får i munnen och vägrar släppa det.
Vi fick i uppdrag att betinga in ett nytt ord.
"Tack"-klick-godis.
Fram med vittringspinnen.
Kira snabbt på. Och släppte så fort jag sa "Tack".
Testade en gång till med samma resultat.
Jag va nog nästan tårögd av glädje där.
Fan vilket genombrott.
Vårat första spår la vi efter lunch på lördagen.
Kiras och mitt spår skulle va ett rakt spår med en 90graders vinkel och rakt igen.
2 vittringspinnar och slutpinne.
Eftersom vi fick ta vårat spår sist så låg det säkert i 1 timma ca.
Kira gick klockrent på spåret.
Nosen i spårkärnan.
1a pinnen perfekt. Släppte direkt på "tacket".
Lycklig.
Upp i 90 grader.
Fick vänta ut henne där lite då hon gick på lite för långt men hon hitta tillbaka själv.
2a pinnen oxå strålande.
Och sen slutpinnen.
I spårkärnan hela vägen.
Länge sen jag va så lycklig i min träning med Kira.
Vilka framsteg vi gjorde på lördagen!!!
Söndagen inleddes med regn.
I och för sig bara "dugg"regn. Men va blött ändå.
Tur att det finns regnkläder för oss.
1a spåret för dagen la vi på äng.
Lite kortare spår.
För att se hur dom gick kärnan.
Kira har ju lite problem med äng.
Hon blir väldigt hetsig på öppna ytor.
Så vi la ett spår på ca 75 m.
1 vittringspinne och slutpinne.
Kira blev lite störd av en annan hund när vi skulle gå på och tappade i fokus där.
Men gick sen på bra och tog vittringspinnen perfekt.
Efter det tog det ett tag innan hon klurade ut att hon skulle fortsätta spåra på slutet.
Och där kom det sura slutet.
Vår slutpinne var borta.
Vad vi letade efter den där slutpinnen.
Sånt som händer.
Men fan vad jag ville ha den där slutpinnen just då.
Vårt andra spår blev i skog.
En vittringspinne och slutpinne. Cirka 100 meter.
Klockren tagning på vittringspinne.
Sen struntade hon helt i slutpinnen.
Hon ville inte sluta "jobba" och försökte gå i mitt bakspår.
Fick vänta ut henne lite där och hålla emot på linan så hon kom tillbaka till slutpinnen.
Och vilken ceromoni det blev där.
Leverpastej och lite bus.
Vilken kanonhelg.
Vilka famsteg.
Vilken fantastisk Kira!!!!
Nu är vi helt slut båda två.
Låg och snarkade i kapp i soffan ett par timmar.
Hahaha!!!!
Kira fortfarande död.
Nu laddar vi för ytterligare kurser under slutet av våren och sommaren.
Och att vi lägger massa egna spår förstås.
Kram J
Men det har varit så mycket.
(Som vanligt.... haha)
I helgen vad det då äntligen dags för vårens spårkurs.
Kira hade dock fått för sig att börja löpa.
Ingen bra kombination med spårning.
Inte för vår del då rå. Men alla andra hundar som va med.
Kira fick därför sitta i bilen nästan hela tiden och vi fick ta våra spår sist.
Lördag förmiddag ägnades åt teori om just personspår.
Kira och jag har ju spårat lite innan och gått kurs.
Så jag hade redan lite koll på det.
Efter det tränade vi med "apporteringen".
Kiras problem är ju att hon tuggar sönder allt hon får i munnen och vägrar släppa det.
Vi fick i uppdrag att betinga in ett nytt ord.
"Tack"-klick-godis.
Fram med vittringspinnen.
Kira snabbt på. Och släppte så fort jag sa "Tack".
Testade en gång till med samma resultat.
Jag va nog nästan tårögd av glädje där.
Fan vilket genombrott.
Vårat första spår la vi efter lunch på lördagen.
Kiras och mitt spår skulle va ett rakt spår med en 90graders vinkel och rakt igen.
2 vittringspinnar och slutpinne.
Eftersom vi fick ta vårat spår sist så låg det säkert i 1 timma ca.
Kira gick klockrent på spåret.
Nosen i spårkärnan.
1a pinnen perfekt. Släppte direkt på "tacket".
Lycklig.
Upp i 90 grader.
Fick vänta ut henne där lite då hon gick på lite för långt men hon hitta tillbaka själv.
2a pinnen oxå strålande.
Och sen slutpinnen.
I spårkärnan hela vägen.
Länge sen jag va så lycklig i min träning med Kira.
Vilka framsteg vi gjorde på lördagen!!!
Söndagen inleddes med regn.
I och för sig bara "dugg"regn. Men va blött ändå.
Tur att det finns regnkläder för oss.
1a spåret för dagen la vi på äng.
Lite kortare spår.
För att se hur dom gick kärnan.
Kira har ju lite problem med äng.
Hon blir väldigt hetsig på öppna ytor.
Så vi la ett spår på ca 75 m.
1 vittringspinne och slutpinne.
Kira blev lite störd av en annan hund när vi skulle gå på och tappade i fokus där.
Men gick sen på bra och tog vittringspinnen perfekt.
Efter det tog det ett tag innan hon klurade ut att hon skulle fortsätta spåra på slutet.
Och där kom det sura slutet.
Vår slutpinne var borta.
Vad vi letade efter den där slutpinnen.
Sånt som händer.
Men fan vad jag ville ha den där slutpinnen just då.
Vårt andra spår blev i skog.
En vittringspinne och slutpinne. Cirka 100 meter.
Klockren tagning på vittringspinne.
Sen struntade hon helt i slutpinnen.
Hon ville inte sluta "jobba" och försökte gå i mitt bakspår.
Fick vänta ut henne lite där och hålla emot på linan så hon kom tillbaka till slutpinnen.
Och vilken ceromoni det blev där.
Leverpastej och lite bus.
Vilken kanonhelg.
Vilka famsteg.
Vilken fantastisk Kira!!!!
Nu är vi helt slut båda två.
Låg och snarkade i kapp i soffan ett par timmar.
Hahaha!!!!
Kira fortfarande död.
Nu laddar vi för ytterligare kurser under slutet av våren och sommaren.
Och att vi lägger massa egna spår förstås.
Kram J
Kommentarer
Trackback